Tidsperspektiv och lägenhetsjakt.

Hjälp, allt rusar förbi samtidigt som det går ytterst långsamt.
Veckorna går för snabbt för att uppgifter ska lämnas in i tid, samtidigt som tiden går OTROLIGT långsamt när det kommer till att vänta på att Rikard ska bli ledig så jag kan få träffa honom.

En liten gnista av hopp har tänts inom mig.
Varför?
JO, jakten på lägenhet i Ystad (som är nästintill omöjlig) har börjat!
JAG-ORKAR-INTE-SIMRISHAMN-MER.

Det ska bli (ursäkta franskan) förjävla skönt att flytta! Slippa bo här med ett kontrollfreak till mamma, och slippa gå upp 05.00 varenda jäkla vardag.

Oh, jag längtar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0